Förra veckan fick jag äntligen träffa Garnapa, alias Elisabeth Bucht för första gången i person. Elisabeth är garntaggare och textilkonstnär, och bor du i Uppsala har du med all säkerhet sett hennes verk på olika platser i stan. Elisabeth och jag sammanstrålade tack vare SVTs Gomorron, där vi båda medverkade apropå släppet av min bok Gerillaslöjd, se klippet med oss båda här.
Och i samma veva hade Elisabeth varit i Sigtuna för att hänga sin utställning, där hon medverkade under Sigtuna Litteraturfestival. Temat i år var där Ordets kraft, och är det något som stämmer bättre in på Elisabeths uttryck? Jag tror inte det. Det finns få som kommunicerar så intressant, engagerat, drabbande och smart som hon med sina broderade, virkade och stickade ord.
Hon är empatins förkämpe, alla människors lika värde får också uttryck genom hennes garn, betraktelser över livet och världen, mänskligheten samt politiska åsikter varvas i de mest ljuvligt estetiskt formade banderoller och garnvepor. Det här är ett av de mest lysande exemplen idag på att slöjd är politik, ett av mina viktigaste argument kring dessa ämnen.
Jag har haft en hel del kontakt med Elisabeth de senaste veckorna alltså, och även om vi konstaterat att det finns mycket mer att säga om slöjd som förändrar världen har jag fått berättat för mig litegrann om hennes bakgrund och ingång i görandet, hon säger bland annat så här:
Jag är språk-, bild- och textilfixerad sen barnsben och älskar kombinationen av de tre intresseområdena. Får kickar av mina händers arbete, hur en idé jag har i huvudet tar sig ut ur kroppen genom händernas arbete. Och hur händernas arbete sätter sin prägel på idén – och hur resultatet blir något nytt. Och ibland processar jag det hela flera varv. Typ ritar, karvar i trä, trycker, gör om träsnittet till screentryck, repeterar till ett mönster, trycker om, ritar igen och broderar ovanpå…
Garnet är det hon återkommer till mest säger hon. Virkning, stickning, broderi. Hon har alltid med sig garnet, jobbar när som helst. Det blir lätt mönster, ord, en mening. Ofta hamnar verken i offentliga rummet och det jag slås av är ofta hur starka själva orden och uttrycken är – och hur väl de matchar själva platsen.
Det där är ett fascinerande stråk kring garngraffitin för mig, hur gör man kommunikationen slagkraftig, vad funkar och vad funkar inte? Garngraffitin har ju i runda slängar tio år på nacken, och utvecklingen sker konstant. Elisabeth med sitt alias Garnapa är en viktig utvecklare i genren, hon är också en av de mest aktiva idag.
Numera satsar hon ännu mer på att få jobba med textil på heltid, i olika uttryck och i olika sammanhang. Anonymiteten kring Garnapa må vara röjd, men hon berättar att det är ett noga avvägt val, för att i framtiden kunna bredda sitt arbetssätt och sitt uttryck ännu mer.
Anonymiteten och taggandet på gatan är ju en viktig grundsten i garngraffitin, och där har Garnapa som sagt varit en viktig aktör. Men jag blir också mycket glad av att se hennes och den allt starkare växande genren av hantverksaktivism här i Sverige, där många med Elisabeth numera också uttrycker sig i broderade meningar, ord och åsikter.
Garnapa är aktiv på Instagram, ja hon heter Garnapa helt enkelt, följ hennes taggar i världen där. Och om du är i Sigtuna, gå in och kolla på Sigtunastiftelsen, jag är inte säker på att det fortfarande finns möjlighet att se Elisabeths kraftfulla broderade budskap, men det är värt en chansning. Bilderna här har jag fått från hennes Instagramkonto, där finns det ännu mer att upptäcka från utställningen, och från hennes taggar i övrigt förstås.
Häromdagen publicerade jag ett inlägg där fler av Garnapas verk finns med, hennes garntaggar ramade ju så slagkraftigt in Gerillaslöjdsboken på Svensk Slöjd i Stockholm när vi lanserade, se de bilderna här.
