Bråda dagar i Kurbitsfabriken, mer om det längre fram. Jag hann faktiskt bara med en eftermiddag på möbelmässan i år, litet men naggande gott för min del alltså. Mässan i sig är gigantisk och som sagt, jag hann bara se en bråkdel. Jag tog mig an uppgiften med gott mod trots allt och kom därifrån med mycket gott hopp, påfylld energi och en skön känsla i magen.
För aldrig har jag väl pratat så mycket material och detaljer på en mässa som nu. Det ligger förstås i tiden tänker jag. Att redovisa och redogöra för materialval, diskutera för- och nackdelar i tekniker och egenskaper hos kvaliteter som påverkar slutresultat, användarvänlighet eller funktion.
Detta främst bland unga designers från skolor och relativt nyetablerade. Men säkerligen är det gällande på många andra håll idag också, jag höll mig främst i det så kallade Greenhouse, som alltså är mässans område för nya formgivare, skolor och nyetablerade. Jag har ändå lite bilder och tankar till er, och det blir lite uppdelat här de närmsta dagarna. Jag har alltså inte pratat så mycket trä, fibrer, krympningsgrad, redskapsval och ytbehandling på länge.
Det kanske mest slående exemplet är förstås Lith Lith Lundin, som jag såg lite av på Designgalleriet för ett år sedan ungefär. Svenska designgruppen som gör möbler med hållbarhets- och närhetstanke.
Principen är att använda material inom fem mils radie, ekologiskt och nedbrytbart. Nu är de aktuella med stolarna Will, som med hjälp av krympningsgrader i rätt takt och temperatur liksom smälter ihop helt utan lim eller skruv. Helt galet spännande och mycket fint. Deras genomtänkta produktion och sätt att driva sin design är imponerande. Kollektivet Lith Lith Lundin håller till i Torsåker och verkar ha gjort sin design till sin livsfilosofi, eller om det är tvärt om. Strålande vilket som!
Jag träffade också Matilda Dahlquist, som hade mycket tankar kring sitt allmogeinspirerade skåp med en stillsam utsida i stillsam furuskrud och en rejält schablonmönstrad insida. Hon berättade att hon drivs av att få in mer färg och mönster i samtida designen, och inspireras också av gamla bondesamhällets produktion, som hon menar på intet vis är förlegad, utan lätt går att sätta i produktion. Hennes skåp väckte en rad tankar kring just formgivning och kön, vilket var intressant. Blommigt och mönstrat har låg status menar hon, något som kvinnor ofta gör och gillar. Mycket bra.
Snart kommer det en uppsjö bilder från min eftermiddag, men jag vill bara i detta teknik- och materialsvep också nämna den galet roliga montern Carve or Starve. Ja, ni fattar ju att jag går igång på det här! Industridesign från Lunds universitet hade en monter full med täljda föremål, inklusive träflis på golvet förstås. Men det slår ju an samma sträng om grund, baskunskap, teknik- och materialkännedom. En industridesigner kanske inte täljer 365 dagar om året – men hen kanske borde? Jojo.
Montergrannen blev också anmärkningsvärd då temat återbruk och överblivet material knappast kändes just som överblivet när Carl Malmsten-utbildningen och Svenskt Tenn samarbetade med temat ta om hand. Så fantastiskt stiliga föremål, objekt och möbler!
Sist men inte minst vill jag uppmärksamma Amanda Tunholms förvaringslådor i garvat skinn. Smart, stiligt och mycket skickligt gjorda. Vegetabiliskt garvad oxhud fästad med dubbel spansk flätsöm i svart. Den minsta lådan är klädd med svart killingskinn, för de finaste av dina saker. Amanda Tunholm går Slöjd hantverk och formgivning vid Linköpings universitet. Här är lite fler av mina favoriter.
1 comment