På senare tid har både hemslöjd och dess pionjärer uppmärksammats på föredömligt vis, främst på grund av jubileumsfirande föreningar och organisationer. Jag tänker förstås på Föreningen för Svensk Hemslöjd som under 2024 uppmärksammade sina 125 år med en rad aktiviteter kopplade till sin historia, en uppskattad utställning och även en bok. Även Handarbetets Vänner firar jubileum, också där i sammansättningen utställning och bok – imponerande 150 år uppmärksammades. Att dessa jubileum är fyllda med begåvade utövare är ju minst sagt uppenbart, och det är verkligen både viktigt och riktigt.
Men att lyfta enskilda aktörers verk och verksamheter inom hemslöjdsrörelsen är minst lika viktigt, och det är glädjande när det sker. Här spelar Jonas Lindströms bok om Kerstin Mauritzson en viktig roll, boken heter Textilkonstnären Kerstin Mauritzson och hemslöjden och uppmärksammar sagda Kerstin (1928-2023) och hennes gärning som textilkonstnär och chef på Malmöhus läns hemslöjdsförening. Kerstin var också Jonas moster och det ger boken en extra dimension.
Det är en fin skildring av en omtyckt moster, parallellt med en historia om den roll hon haft inom hemslöjden samt om den betydelse hon haft som textilkonstnär, för oj vilken skicklig formgivare och utövare hon var! Jag blir imponerad inte bara av hennes flit som formgivare, hon hade också en imponerande bredd. Boken visar upp en stor mängd arbeten i tekniker som flossa, flamskväv, twistsöm, röllakan, rya, broderi, och Kerstins arbeten sträcker sig från projekt i materialsatser så som väskor, glasögonfodral, kaffefiltershållare (!) till kyrkliga textilier, bildvävar och offentlig utsmyckning. De många skisserna i boken vittnar om hennes konstnärliga driv och höga ambitionsnivå. Det är också intressant att hon var verksam i så många olika fält, hennes bildspråk var användbart i ett antal olika uttryck. Hon utbildades vid Konstfack och kom att arbeta som anställd textilkonstnär först vid Landskronas hemslöjdsförening, och senare i Malmöhus hemslöjdsförening.
Om vi ska se till den större bilden är det lätt att konstatera att hemslöjdsrörelsens vikt för det textila uttrycket och utvecklingen under 1900-talet inte går att understryka nog och här ser vi ett tydligt exempel på hur gynnsamt samarbetet mellan hemslöjdens föreningar och landets textilkonstnärer var. Mönster till produkter som gick att sälja som materialsatser blev en gyllene väg för många butiker och konstnärer och vi har tack vare detta en diger källa att ösa ur under åren 1950-1970 och framåt. Här spelade Kerstin Mauritzson en viktig roll och den redan nämnda textila mångsidigheten kom verkligen till sin rätt här. Den retrotrend som varit ihållande under lång tid hyllar med rätta formspråk som detta.
Jonas Lindström är en skicklig fotograf, vilket ger en extra fin upplevelse till boken, då bilderna förstås är vackert valda och omsorgsfullt ljussatta och iscensatta. Det är en helhet som är fin att ta del av här, samtalen som man ju förstår har ägt rum mellan Jonas och Kerstin, det är en lättläst och intressant bok mycket på grund av det familjära i bokens ton och inställning. Kapitlet om hemslöjdsrörelsens betydelse är ambitiöst och ger en övergripande bild av den värld där Kerstin Mauritzson var verksam och spelade en viktig roll.
Kerstins färg- och mönstervärld är inspirerande och jag rekommenderar alla som vill uppdatera sig inom den textila traditionen under 50-tal och framåt att läsa den.
