Ytterligare en vecka finns möjligheten att se galet fina pappersklipp i Gamla stan i Stockholm. Det är den förstås Karin Ferner som ställer ut, även om vi är mer vana att se hennes arbeten som silversmed är denna del av hennes folkkonstgärning besläktad med det uttryck smyckena bär. I fokus står fortfarande utforskandet, lekfullheten och det maxade uttrycket. På Studio Barbara Bunke finns utställningen Sax och papper, och här är det alltså enbart pappersklippet som står i centrum.
Jag hade turen att vara i kontakt med Karin inför öppningen av denna utställning, jag har tyvärr inte hunnit att besöka den ännu, men fick ta del av hennes tankar om pappersklipp och sin relation till tekniken. Hon berättar bland annat så här:
– Min mamma klippte pappersklipp och sålde, bland annat på en julmarknad på en hembygdsgård, när jag var liten. Så fort jag lärde mig hantera en sax började jag också klippa pappersklipp och har fortsatt sedan dess. Pappersklippning har för mig varit nästan som en ”hobby” vid sidan av silversmide och allt annat genom åren. Jag har inte visat så mycket klipp på utställning tidigare men nu känns det fint att göra en utställning med bara klipp.
Elda för kråkor, klipp av Karin Ferner. 
Hus med trädgård. 
Kameleontklipp. 
I trädet bakom huset, pappersklipp av Karin Ferner, visas just nu på Studio Barbara Bunke i Stockholm.
Karin berättar att pappersklipp är bra på så vis att man kan klippa var som helst och när som helst och som hon säger, gå ifrån och sedan fortsätta utan att ett avbrott påverkar. Hon klipper med en liten vass sax, av broderisaxtypen. Hon har en stor samling saxar vid det här laget.
– Ser jag en liten sax till salu någonstans tex. på loppis eller i en fiskeaffär, köper jag alltid i förhoppningen om att just den ska vara underbar att klippa med. På så vis har jag en samling med små saxar. Två av saxarna är mina absoluta favoriter just nu. Jag vårdar dem ömt. Sonen Johan slipar dem vassa åt mig lite då och då, så att de blir en fröjd att klippa med.
Inspirationen till klippen hittar Karin på olika ställen, hon klipper sådant som hon fascineras av. Här skymtar exempelvis hus, kameleionter, råttor, skalbaggar och växter.
– På en loppis köpte jag fyra delar av ” Vilda Växter i Norden” från 1949 med underbara bilder av växtdelar. Det inspirerade till en serie klipp i svart, berättar hon.
Psaligrafi, pappersklipp, skuggbild, bildklipp, silhuett och collage – det finns många benämningar på bilder av klippt eller skuret papper. Förutom tekniska skillnader i framställningssättet speglar benämningarna också bildernas konstnärliga status. Från att ha varit ett allmänt uppskattat och praktiserat hantverk har pappersklippet idag överlevt i Sverige som en vanlig förskoleverksamhet och i konstnärliga collage hos ett fåtal utövare. Orsakerna är många, men naturligtvis är vår förändrade uppskattning av materialet – papper – viktig. Från att förr ha varit värdefullt och svåråtkomligt har papper idag blivit en överflödsprodukt utan något större värde.
Rune Bondjers, om pappersklipp
Begränsningarna i materialet ligger i själva papperskvaliteten. Karin berättar att hon provar sig fram, hon köper gamla liksom nya papper och provar dess beständighet och tålighet för klipp. Tillgängligheten och den låga kostnaden för papper är säkerligen lockande för en utövare, i uttrycket finns lust att prova, utveckla och arbeta sig fram tänker jag.
Karin Ferners man Rune Bondjers samlar på gamla klipp från hela världen och har stor kunskap om papperets uttryck och historia. Hans samling är en inspirationskälla säger Karin, alla dessa fina virtuosa pappersklipp från förr!
Tulpanträdet, av Karin Ferner. 
Utställningen pågår som sagt fram till 22 maj, Karin Ferners pappersklipp finns i Gamla stan, på Studio Barbara Bunke. Gå och se om du kan!
1 comment