Jag hade det stora nöjet att få öppna Tor Cedermans pågående utställning Hemtamt, mellan dröm och virklighet på Rydals museum i oktober förra året, och nu passar jag på att skriva några ord då det börjar närma sig slutet av utställningsperioden. Även om vi tvingats ha ett nytt förhållningssätt till utställningsverksamhet det senaste året önskar jag verkligen att fler ska få se de verk som Tor sammanställt till denna ljuvliga utställning.
Jag har fått ett urval av bilder från Tor (alla fotade av honom) som följer här tillsammans med delar ur det invigningstal jag höll på Rydals museum i samband med att utställningen Hemtamt, mellan dröm och virklighet öppnade. Utställningen går att se, dock behöver man kontakta museet och boka in en tid för sin visit, då museet hålls stängt. Den utställning som visas innehåller många olika delar av Tors mångåriga konstnärskap och är den första som samlar alla delar av hans arbetsliv.
Som konstnär arbetar Tor Cederman i gränslandet mellan konst och konsthantverk, där han blandar uttryck, tekniker och material. Det blir till dekor, pynt eller konstnärliga objekt. Hans utgångspunkt är ofta det traditionella hantverket, där han använder virkning, lappteknik och spetsar. Julpyntet ligger honom extra varmt om hjärtat, och hans egensinniga juldekorationer i annorlunda material har fått många julnördar att jubla genom åren.
Och visst handlar det om annorlunda, men samtidigt mycket bekanta material – loppisfyndade virkade dukar, nylonstrumpbyxor, julgransglitter, plastblommor, bokmärken – allt är något av Tors signum, det till synes enkla är något han har ett särskilt öga för och det är något han nyttjar så väl i sitt kreativa fält. Förvandlingen av samma välkända material är något han bemästrar till fullo, oavsett om det är fantasifulla askar, glittrande julpynt, intagande väggbonader eller finurliga skulpturer. Allt detta har vi det stora nöjet att se här i denna retrospektiva utställning.
Det är ett mångsidigt och mångårigt konstnärskap vi uppmärksammar idag där inget material ter sig främmande, där det i förstone enkla raskt blir allt annat, snarare komplext och får ett djup. Materialen blir i Tors försorg placerade som en del av en historia och en tradition. Ackompanjerat av den dynamiska färgskala som även den är Tors alldeles egna. Den fungerar som en ömsint dialog mellan konstnären, material och den berättelse som förmedlas. Det är vackert att ta in och läsa, men det är också mycket estetiskt tilltalande.
I Tors uttryck finns en koppling till det vardagliga i en tidigare generations kvinnor som med hårt arbete och små marginaler använde hantverket som verktyg för att få tillvaron att gå runt. En tröja som värmde, ett plagg som kunde lagas, något som kunde skapas för att få in några kronor till hushållet. Gemensamt var den hantverksskicklighet som blev rådande och den grundläggande känsla för material, möjlighet att ta till vara och använda igen som kom att bli vardag. I Tors fall blir en mormor länken till hans egna förvandlingskonst och den historia han själv vill berätta genom sitt arbete. Men visst känner vi igen oss i en egen mormor, farmor, faster?
Här ser vi vi också direkta spår av dessa kvinnor i alster som är kopplade till dessa händer som alla varit i ständig rörelse – de dukar och grytlappar som vi till vardags hittar i second handaffärer, på hyllor där de travats och inte kostar mer än några kronor. Jag knyter ibland själv näven i fickan vid synen av dessa travar, vilken ouppmärksammad kraft dessa symboliserar!
Dessa blir iallafall i Tors arbete verktyg och material för en större helhet; och enskilda är de måhända inte så intagande, men satta tillsammans är de betydelsefulla. Med sin symmetri blir de speciella, och med Tors hantverksskicklighet och konstnärliga sätt att kombinera textilierna och färgerna blir intrycket inte strikt, snarare fantasifullt och lekfullt.
Och det är kanske det jag är mest intresserad av i Tor Cedermans konstnärskap, förmågan att både bildligt och bokstavligt bygga på höjden och på djupet. Det rumsliga i verken gör att de tar sin plats och det gör också att vi ser på textilen med andra ögon. Plötsligt ser vi nya detaljer, vi känner igen och vi läser av. Berättelserna, associationerna och minnena Tor presenterar blandas med mina, dina och allas våra kollektiva historier och skapar en gemensam textil berättelse som är oss så välkänd. Här och där skymtar också den där knutna näven i fickan, kanske är det din alldeles egna Tor, eller så har du tolkat motstånd och protest genom de virkade dukarna från tidigare generationer. Vilket som är det en viktig gest av igenkännande, men också en uppvärdering av tidigare generationers hantverkskraft.
Mer information om utställningen finns alltså här. Och här läser du mer om Tor Cedermans konstnärskap.
Fantastiska Tor
Den utställningen hade jag velat se i verkligheten, så spännande!
Jag med hade velat se Tors utställning. Det är svårt att hinna och upptäcka alla små och stora utställningar i landet om man inte känner till de tänkbara museerna och utställningslokaler som visar textil konst och konsthantverk.