”Första projektet vi ska väva är en handduk i oliksidig kypert med bommull i både varp och inslag”. Redan på sidan 15 i den nya boken Att väva från Natur och Kultur kastas vi in i ett handfast görande, och oj vad jag gillar det! Det är en bra metod och även en mycket smart sådan. Få saker är väl så mytomspunna som vävning tänker jag, och vad är bättre än att bara kasta sig rakt in i det?
Handfasta formler för hur vi räknar trådantal och varplängd, samt hur det går till när vi varpar, drar på och solvar, skedar och till sist väver. Momenten fram till färdig handduk (häpp!) ger inte bara den som är hugad att sätta igång att väva möjlighet att göra så. Även för oss mer försiktiga, långsamt ivriga själar finns här möjlighet att se och läsa på moment för moment. Mycket pedagogiskt och mycket tryggt.
Jag tror alltså att det finns vinst i det tillvägagångssättet i en vävbok av idag, och lyckosamt nog är det också det sätt som jag tror kommer helt naturligt för bokens författare, Arianna Funk och Miriam Parkman. Deras brinn finns i att dela med sig, deras engagemang i att få oss att förstå hur mycket möjligheter deras hantverk besitter, samt att också vi kan ha det riktigt roligt tillsammans med en vävstol. Det hade inte blivit lika bra utan denna varsamma och gemensamma hand som ledsagar läsaren rakt igenom boken. Att det också är två röster, två vävare, två författare är fint.
Och vad är det då boken består i? Jo, här finns inte mindre än 16 projekt att göra själv; väva metervara, kuddar, matta, ryamatta, flossamatta, tvättlapp, badhandduk, sjal – det är vackra vardagsnära projekt med stort användningsområde och wow-faktor. Att väva sina egna handdukar torde väl vara något av det mäktigaste man kan göra? Författarna går igenom olika projekt, utifrån sina egna smaker och fallenheter. Det är en extra fin detalj – att dessa två handvävare sinsemellan är så olika i uttryck gör ju att bokens bredd blir dubbel. Vi får mer pang (väv) för pengarna helt enkelt.
Men det är också en bok för mer stillsam bläddring och för dig som kanske redan är vävkunnig och vill boosta lite inspiration med hjälp av skissövningar, färglära och konstnärliga improvisationer. Bokens bild och form hjälper också till för att maxa känslan av samtid och inspiration. Formen är gjord av Gustav Skoogh och Mikael Hultman och för fotot står Campher-Larsson och Ankarfyr och de hjälper till att få boken att kännas modern. Jag tänker att det är en viktig detalj när det kommer till just vävlitteratur; Att väva är en bok tillägnad de vävare eller blivande vävare som är aktiva idag.
Eventuellt är det nu någon röst därute som ändå vill få det till att vävning, det var väl ändå något man gjorde förritin? Förvisso är det ju ett mycket traditionstyngt hantverk – men nä. Glädjande nog kan jag då säga att intresset för vävning ökar konstant, det har varit mer och större intresse för vad vi kan åstadkomma med varp och inslag under lång tid. Detta beror dels på det stundande världsläget, att det ju pratas mer om att göra själv och att faktiskt kunna och vilja ta kontroll över större delen av produktionskedjan är ju en riktigt mäktig superkraft som fler faktiskt ser tjusningen i att bemästra. Att väva sitt tyg och sen sy sina kläder är en sport som många fler idag än på länge tränar sig i. Dels på den nya generation vävare som tar ut riktningen med riktigt tydliga steg.
Men inget kommer ju ur tomma intet, och goda förebilder behövs. Grundarbetet kring vävningen har varit digert de senaste åren, flera samtida formstarka utövare har gått i bräschen, jag tänker exempelvis på Åsa Pärson och bildandet av Svenska Vävakademin med sina starka styrelsemedlemmar, Tina Ignell (och Vävmagasinet) Amica Sundström, Tina Ignell, Marie Ekstedt Bjersing, Frida Lindberg, Josefin Gäfvert och Linnea Blomgren som alla i sina ordinarie verksamheter arbetar med och för vävningen. Och förstås också bildandet av Studio Supersju, där denna boks författare är medlemmar. Samt det intresse som också Vävmässan lockat till sig de senaste genomförda åren. Utbildningarna på HV, Sätergläntan, HDK och Konstfack har också genererat en rad starka vävstjärnor de senaste åren.
Att fler fått upp ögonen för vävning är alltså ett faktum, och genom denna mycket ambitiösa och väl genomförda satsning i bokform tror jag att ännu fler kommer att hitta till hantverket.
Att väva är en mycket inspirerande bok om en teknik som vi alla har en relation till på något vis. Boken bjuder på fakta och kunskap om hur vi kommer igång, men även för oss som kanske är ännu mer nyfikna på tanken på att kunna väva får vårt lystmäte tillgodosett.
Det är också en bok som visar upp vävningens många moment, och därmed också ger förklaring till och kanske också insikt i en annan viktig detalj – hur svårt det är att väva, och hur mycket arbete som krävs för att bli riktigt bra. Jag tycker också att det ska räknas in i hantverksboksutgivningens förtjänst, att sprida en förståelse för hur mycket kraft, övning och tid som det faktiskt tar att bemästra ett hantverk till fullo.
Genom två mycket drivna konstnärskap ger läsningen av Att väva också en riktigt fin uppfattning om hur det är att vara handvävare och konstnär inom ett textilt fält idag där förförståelsen för naturmaterial, sätt att färga och skapa sina egna material, värnandet om det lokalt producerade och respekten för att hantverket får ta tid är en av de finaste gåvor vi har. Att det dessutom är två textilkonstnärer precis i början av sina yrkeskarriärer är också gott att se. Här kommer det att hända mycket också i framtiden.
***
I det här inlägget finns det en länk till Bokus som rekommenderat inköpsställe av boken. Detta ingår i ett samarbete med Kurbits och det möjliggör att jag kan skriva fördjupade texter om nyutgivna böcker inom slöjd- och hantverksområdet. Innehållet är inte på något vis styrt av annat än mina tankar och åsikter om böckerna.