I dagar av hemmasittande är ju berättelser vi delar och erfarenheter vi kan berätta om inspirerande, tiden för reflektion är ju på ett sätt nu. Jag har därför hunnit sammanfatta lite tankar om den resa jag och Maria i Gerillaslöjdsfestivalen genomförde i januari, där vi tillbringade sex intensiva dagar i Washington.
Jag vill gärna berätta om resan, då jag vet att det finns intresse för dessa ämnen här. Det var spännande ur ett globalt hantverksaktivistiskt sätt, där vi bland annat kunde mötas för diskussioner kring vårt görande över världen. Bakgrunden handlade om att Gerillaslöjdsfestivalen under hela 2019 medverkade i House of Swedens utställning Urban Challenges, vi skickade över material för att introducera ytterligare en garnbollsmatta i mars förra året – denna fick namnet Voices of Yarn och har under året växt med hjälp av utställningens besökare. Precis som med vår svenska matta Fantasin till makten har de som medverkat fått skriva ner svar på en fråga; ”What is important for you?” ville vi höra från de amerikanska deltagarna.
Vi åkte till House of Sweden för att dels se över garnbollsmattan som växt fram under året dels för att medverka vid ett samtal om hantverksaktivismens roll i samhället och i världen. Vi kunde bjuda in en av craftivismens starkaste förespråkare, Betsy Greer och tillsammans med oss var hon med och bidrog med sin syn på hur hantverket kan bidra till förändring. Med oss i samtalet och panelen var också textilkonstnären Rania Hassan samt curatorn Caroline Kipp från Textilmuseet i Washington DC.
Vi pratade bland annat om att craftivismen har en annan sorts roll i USA, där genomslaget har varit större än här hemma. Gemensamhetsprojekten som genomförts i USA har varit fler och större, vi landade i exempel som The Aids Quilt, världens största textila verk (det väger 54 ton!) och initierades redan 1986 till förmån för de som drabbats av HIV och senare gick bort i Aids. Att bidra med en ruta för att hedra någon som gått bort blev en del i mångas sorgearbete.
Nyligen har också en liknande manifestation avslutats, vi pratade om The Monument Quilt, ett gemensamhetsverk som består av över 3 000 vittnesmål till sexuellt våld i nära relationer, verket visades i sin helhet under ett par dagar i maj och juni 2019. Platsen – The National Mall, parken mellan Abraham Lincoln-monumentet och The Capitoleum i Washington (med Vita Huset snett ovanför) är en mäktig politisk plats för ett sådant verk.
Nate Gregorio)
Att craftivismen kan göra skillnad i ett samhälle och kan vara en resonanslåda för den egna åsikten var något vi upplevde när vi pratade med utövare och representanter från hantverkscommunityt. Som enskild utövare kan det handla om att ge röst till något, eller vara en del av något. Och som institution handlar det om att vara möjliggörare för nya berättelser och kanske också ge plats för nya uttryck.
Vi pratar också om hur metoden kring hantverksaktivismen flyttar fokus från det tidigare privata handarbetandet. Istället blir det ett meddelande till omvärlden om vem du är. Det är nyttigt för alla, menar Betsy Greer:
– Det gör skillnad för den som skapar men också för samhället i stort. Du blir tydligare i dina åsikter och dina tankar. Craftivismens styrka finns också i att det kan vara en påtaglig konversationsöppnare till ämnen som det annars kan vara svårt att hitta ingångar till.
Men det meddelandet till omvärlden kan också vara skrämmande, att våga ta plats eller ge sig själv det utrymmet kan vara svårt av olika anledningar. Det kan vara ett av skälen till att gemensamhetsverken vunnit i popularitet på senare år, att göra tillsammans eller ingå i en större helhet kan ge mod till fler, vilket Maria betonade från scenen i Washington.
– Vi märker att många känner sig bekväma med att få vara en del i våra projekt, och att vi genom att vi samlar in många röster når ut till många.
Under de dagar vi var på plats monterade vi också upp de fantastiska rutor som vi i nätverket kring Gerillaslöjdsfestivalen gjorde till No Limit i Borås 2017, gatukonstfestivalen där vi fick i uppdrag att klä in en bro. Rutorna har nu fått hänga på ambassaden en månad också (de skymtar ovanför oss på bilden ovan).
Så det fanns en hel del att prata om när vi ägnade några dagar i utställningen tillsammans med museets besökare. Att prata om att göra tillsammans och också att faktiskt gemensamt bygga upp något är väldigt givande, att få göra det tillsammans med människor på andra sidan jorden, och lyssna på deras funderingar om politik, klimat och medmänsklighet var sannerligen upplyftande. Att dessutom ägna dagar åt att på riktigt prata om utmaningar kring hantverksaktivismen, hur den globalt kan vara ett kitt mellan människor och samhällen och hur den kan väcka medvetenhet på riktigt var en mäktig upplevelse. Att se hur den rörelsen är en del av civilsamhället och en kraft att räkna med kring organisationer och föreningsliv, det var en riktig upplevelse. Dit har vi inte nått här ännu, och jag ser verkligen fram emot när vi diskuterar dessa frågor på ett bredare plan. Så som det uttrycktes när vi var där:
Craftivism is about creating broader conversations about uncomfortable social issues, raising awareness, and creating a better world one stitch at a time! This is done by sharing ideas with others in a way that is welcoming and not dividing, all while celebrating traditional skills in new ways.
Och till sist…jag fick möjlighet att göra ytterligare inspelade intervjuer på plats, så håll utkik – visst kan det vara så att en ny podd om hantverksaktivismen håller på att se dagens ljus, jodå, jodå. Stay tuned som de säger.
