I helgen öppnade utställningen Jag är min egen mellanchef av den alltid inspirerande stickande Anna Bauer på 125 kvadrat i Stockholm. Jag har inte hunnit dit ännu, men här är det textilen, det stickade som står i fokus med ord, mönster och uttryck som medel. Den Göteborgsbaserade Anna Bauer själv säger att hon använder sig av det ”präktiga, det duktiga och hemtama som textilen ofta står för, till att leka med det invanda.”
Jag förstår vad hon menar och det är en spännande ingång i ett konstnärskap. Hönsestrikket har blivit hennes signum för det slagkraftiga och det som skulle kunna beskrivas som en vänlig protest. Just nu hamnar hennes stickning inte så mycket på det bärbara plagget, utan med ordens och uttryckens hjälp handlar stickningen om ytor, mönster och strukturer.
Med undersökandet och det vardagsliga nära:
Genom att få uttryck och slentrian att skeva försöker jag fånga det där sköra och obegripliga som så lätt slinker undan.
Texterna är fragment av anteckningar och slitna fraser som letat sig iväg från sin ordinarie plats. Anteckningar skrivna i affekt, felhörningar som fått en ny innebörd. Formuleringar som blir märkliga eller extra kraftfulla tagna ur sitt sammanhang. Jag har dem i mobilen, på spridda lappar och i marginaler.
Se hennes verk på 125 kvadrat, utställningen (som för övrigt har typ världens bästa namn) Jag är min egen mellanchef pågår till 11 juni.
