Jag har samlat konservburkar en tid, samt sånt där som gärna blir liggande för att ”det är för fint för att slänga” – småkrafs som Tingeling skulle säga, om man är inne i barnfilmsvärlden alltså. Jamen ni vet, grannlåt av olika slag, band, rosetter, små figurer, kapsyler, en kakform, sånt som är bra att ha helt enkelt.
Förra veckan blev det dags att skrida till verket här hemma, dags att göra lite pyntaskar av det hela. Vi byggde ihop det hela med hjälp av ansjovis- och makrillsburkar, då de är lagom i storlek och djup (makrill i tomatsås är snäppet vassare då den konserven är djupare) och så gick vi loss med limpistolen.
Konstverken hade en uttänkt plats för att försköna vår toalett och vi fick förstås kvällen efter ha vernissage så som sig bör. Alla nöjda! Speciellt nöjd är jag för övrigt med de självlysande hama-pärlorna som blir en rolig touch när man släcker lampan efter sig. Nördigt jag vet, men alla blir vi saliga på olika vis, det är ju sen gammalt.
