Det här är något som gjorde mig så upprymd, jag kom i kontakt med konstnären Carina Marklunds arbete med den här ridån för en tid sedan och vill gärna dela med mig av detta vackra. Till Folkets hus i Kallhäll i Stockholm har hon gjort den här ridån, som publik och offentlig konst är ju en ridå ett så fint bidrag tycker jag, då det både fyller en viktig funktion och är i blickfånget i en rad olika och mycket varierade tillfällen. Många får helt enkelt ta del av ett sådant verk.
Jag frågade hur Carina själv tyckte om uppdraget och hur arbetet gått till. Hon berättade bland annat att en ridå länge varit en dröm, ”Den stora textila bilden!” förstås. Hon säger också att arbetet har inneburit en rad utmaningar:
– Även om jag arbetat med samma tekniker som jag brukar har jag inte kunnat gå till väga på samma sätt, och jag har fått arbete mycket större än vad jag är van vid. Gå från små stygn i tunna kvalitéer till stora och kraftfulla, tydliga stygn i grovlekar som syns på långt håll. Det är häftigt att få använda och utmana en teknik som broderi som många säkert tänker som smått eller litet, i stora bilder.
Hur arbetar du?
-Mina bilder är ofta öppna i sin uppbyggnad som collage. Där djupverkan och spänning byggs upp genom de olika ytorna som skapas av de screentryckta teckningarna, det taktila broderiet och de adderade tygapplikationerna.
Uppdraget kom från Folkets Hus och Parker och Carina säger att hon verkligen gillar att arbeta med offentlig konst:
– Jag tror verkligen på konstens kraft, den har möjligheten att väcka ordlösa känslor och tankar till liv. Den kan ställa frågor, ge kraft och mod att våga förändras, eller förvånas.
Varifrån kom inspirationen?
– Från Folkets hus i Kallhäll. En plats där människor får mötas, drömma och utvecklas genom konst och kultur. Här visas liveopera, biofilmer, det finns en kör, dansgrupper, man har föreläsningar. Jag har velat skapa en värld som bjuder in till egna tolkningar och skapande av berättelser. Men vill man kan man se de olika djuren som symboler för de olika verksamheterna.
Carina Marklund exemplifierar; De praktfulla paradisfåglarna blir till som tjusiga operasångare, tranan förknippas ofta med dans, bläckfisken med sina många armar håller många bollar i luften. Barnet blir till en symbol för nyfikenhet, öppenhet och framtiden.
Så många fina tankar nedsydda i denna ridå alltså! Och visst är resultatet mäktigt och magiskt? Så där som jag hör Carina berätta, sinnebilder för dröm, fantasi och just som ju konstens förmåga är, att skapa förbindelser mellan olika delar av verkligheten.
– Precis så är kvinnan med det långa håret, sinnebilden för just drömmen och fantasin; inspirerad av Majgull Axelssons Augusta från boken Slumpvandring, hon som har sina berättelser gömda i håret.
Också ridåns blå bakgrundston ska symbolisera en känsla av rymd och hav och okända landskap berättar Carina, ”ännu inte kartlagda av människan och därför en kraftkälla för fantasi!”. Här finns så många roliga och ömsinta tankar och kopplingar, har du vägarna förbi Kallhäll är ett besök till Folkets hus att rekommendera! Men titeln på ridån, Ton Sagor Magi – Fast Annorlunda?
– Det är en parafras på en haikudikt av Tomas Tranströmer säger Carina. Som med sitt underbara språk visar på magin i naturen och vardagen.
