Så mycket olika inspiration det finns därute! Förra veckan broderi både med politiska förtecken och med experimenterande karaktär – i fredags hann jag in på galleriet Fiberspace i Stockholm, och fick dessutom träffa Katarina Evans som är aktuell med en utställning om korsstygnet på galleriet. Hon är inte bara initiativtagare till den pågående utställningen XXXXXXXX, hon är liksom också förutsättningen rent handgripligt.
Utgångspunkten är korsstygnet, som Katarina Evans benämner som basstygnet, ett av våra allra vanligaste stygn, men helt utan status i konstnärligare sammanhang. Och oj vad hon har broderat korsstygn!
Ett stygn som många älskar att hata. Ett handarbetsstygn som så många kvinnor, frivilligt eller ej, har lagt många timmar på. Det har fått symbolisera förspilld kvinnokraft. Den rigida strukturen provocerar. Vilken förlaga som helst går att brodera och det passar utmärkt i vår pixlade värld. Estetiken fascinerar och förfasas över.
Förra året blev Katarina Evans utnämnd till mästare i konstsömnadsyrket, och ett långt yrkesliv i broderiets tjänst har gjort att korsstygnet fått träda åt sidan för finare och friare tekniker. Men nu säger hon att hon i och med det har börjat om från början. Och då är vi tillbaka i det vita arket, det hon berättar för mig var förutsättningen;
-Jag ville ta reda på vad som händer med formen och innehållet när strukturen redan finns, säger hon. Jag försåg alla mina inbjudna gäster med varsitt vitt ark, fyllt med korsstygn, att göra något med.
Gästerna har fått sina ark i samma storlek, vartefter de blivit klara, Katarina Evans har broderat de åtta arken löpande och delat ut dem till textilkonstnären Wanja Djanaieff, designer Katja Pettersson, arkitekten Karolina Keyser, designer Katarina Brieditis, textilkonstnär Ulrika Mårtensson, textilkonstnär och designer, Ida Wessel, grafisk formgivare, Sara Teleman, illustratör, och Synnöve Mork som är designer och inredningsarkitekt. En så imponerande samling kompetenta kvinnor, kolla in dem alla för mer/bredare presentation än denna kortfattade.
Och vilken fantastisk bredd det blev på de vita arken! Så oerhört spännande att se hur alla tacklat den svåra uppgiften. Att ta sig an någon annans påbörjade eller i detta fallet, förberedande arbete, förpliktigar ju onekligen. Ulrika Mårtensson tog sats och knövlade ihop och färgade om arket, liksom Synnöve Mork, som droppade bläck. Katarina Brieditis som stärkte, vek och byggde ett flygplan.
Ida Wessel som förvisso lämnade det vita arket orört, men gav det nytt innehåll som bunden bok. Katja Pettersson som byggde ett helt kabinett, en historisk kapsel med berättelsen om handens rörelse.
Wanja Djanaieff, Karolina Keyzer och Sara Teleman – liksom Synnöve Mork – satte främst nålen i arket och broderade något annat utanpå de rad-i-rad-staplade vita kryssen. Letade motiv, tankar bakom och experiment i själva stygnen, Karolina Keyzers halva stygn symboliserar något ofärdigt exempelvis, hennes verk heter Oavslutad. Det finns något magiskt i att tänka att korsstygnet i sig självt inspirerat till allt detta, och jag tänker på alla kvinnor i historien som suttit där med de kryssade stygnen av olika anledningar, revansch och jävlar anamma kommer också till mig.
Lite som att Ida Wessels på ytan strikta och vördnadsfulla bok ovan (med det vita arket i all sin prakt på omslaget) och insidan med tvärsäker attityd – handskrivna samtida och feministiska budord som ramar in vad det handlar om: Bring the girls, sexism kills, to fail is a skill, you know you’re right.
Det är en så smart, intressant och välgjord utställning, med ett så väl fångat tema, eller en så lockande problematik för de deltagande att lösa. Det finns något så dramatiskt i det vita stygnet, presenterat på ett så tydligt vis – hur mycket påverkar det vita korsstygnet det slutgiltiga resultatet? Varför är det så många som valt bort färgen? Har stygnet något att göra med det ganska strama intrycket? Alla arbeten ställer så relevanta frågor, som fortsätter och föder fler frågor samtidigt som det hantverksmässigt är skickligt utfört, en så lyckad kombination!
Jag rekommenderar alla som har möjlighet att se den tar sig till söder i veckan, galleriet är endast öppet torsdag, fredag och lördag innan den stänger helt. Se mer om de medverkandes verk här.