I lördags sjösattes detta superspännande projekt, Väva Spis, som pågått under det senaste året. Bakom projektet och numera också utställningen finns Hemslöjden i Skåne, tillsammans med formgivaren Elisabeth Dunker som ju driver det kreativa företaget Fine Little Day. Den gemensamma nämnaren är inte bara förkärleken för traditionell hemslöjd utan också lusten att se vad samtida och nya ögon kan göra med gammalt.
Hemslöjden har öppnat sina arkiv för Elisabeth, som fått botanisera och inspireras i samtida formgivning. Resultatet har blivit en rad produkter med koppling från traditionella mönster, tekniker och material, överförda till föremål vi kan använda idag – stickade tröjor, förkläden, kuddar och en matta. Jag tycker att det är så roligt och viktigt det Hemslöjden i Skåne gör här; att öka intresset för hemslöjd genom att föra samman de dignande arkiven med samtida formgivare inom olika områden – som de skriver; “helt enkelt att sprida kunskapen om arkivens existens”. Här handlar det om Hemslöjden i Skånes egna arkiv som också finns på Digitalt Museum.
Korsbefruktningen mellan slöjdare och formgivare har varit målsättningen för projektet säger hemslöjdskonsulent Åsa Stentoft som från hemslöjden drivit projektet:
– Historiskt har den typen av utbyten förekommit i stor utsträckning, inte minst under hemslöjdens guldålder i mitten av 1900-talet. Om det vittnar många föremål i samlingarna.
Projektet Väva Spis visades alltså upp med vernissage på Hemslöjden i Landskrona, och produkterna finns numera att köpa via Fine Little Day. Men hur var det att jobba med samlingarna? Jag frågade Elisabeth:
– När jag gick igenom arkiven blev jag främst intresserad av material där duktighetsnormen brustit lite, när man inte orkat, kunnat eller brytt sig om att göra fina avslut, baksidor till exempel. Jag plockade gärna fram textilier (för det var särskilt textilierna som tilltalade mig) där jag kände att det fanns en finurlighet och glimtar av udda infall som till exempel tantparet på det broderade sittdynan med varsin, som det ser ut som handväskor och en liten katt undertill. Kanske var det där som Ivar Arosenius typ 100 år senare fick inspiration till Kattresan?
Elisabeth berättar också att hon slogs av den omsorg som hon säger onekligen vittnar om en annan tid, “där man kanske inte bara hade mer av just tid, utan även ett annat fokus”:
– Där finns berättelser i materialen som säkert en historiker skulle ha en del att säga om, och en uppenbar – och upplyftande närvaro av kvinnohistoria.
De produkter som tagits fram är dels unika föremål där lokala slöjdare och småskaliga producenter medverkat till utställningen, dels prototyper till produkter som kan produceras i större skala. En rad av produkterna finns redan i Fine Little Days nätbutik, se mer här samt i hemslöjdsbutiken i Landskrona, där alltså också utställningen finns. De medverkande slöjdarna som producerat föremålen finns presenterade här.
Elisabeth är glad över att ha varit med i processen kring produkterna:
– Mötena med slöjdarna och hantverkarna i projektet har varit givande och jättekul att få kika på processen, som när jag åkte till Simrishamn för att hänga över Kristina Borghardt Hattenbachs (som vävde spismattorna) axel. Utmaningarna när design och teknik ska samsas kanske mest handlar om kommunikation som i allt annat. Det har också varit spännande att se hur ett resultat kan ta andra vägar än vad man kanske tänkt sig från början, säger hon.
Elisabeth Dunker är ju välkänd som formgivare och är omtyckt världen över för den kreativa plattform som Fine Little Day varit under lång tid. Hennes uttryck är eget och hon har länge fascinerats av det udda och aparta. De som följt henne känner till hennes öga för det egensinniga, att estetiken i folkkonsten och slöjden tilltalar henne är förståeligt. Hon beskriver det handgjorda hemgjorda som föremål med nerv i;
-Den där nerven som handgjorda saker består av, det är den som är hela tjusningen.
Jag förstår precis vad hon menar, det är verkligen en av folkkonstens största behållningar även för mig. När en tillåter sig att förhålla sig till materialet och tekniken utifrån lust och driv snarare än jakt på perfektion.
Även tidigare har hon använt sig av referenser till just den traditionella folkkonsten, men här blir det förstås extra uttalat och tydligt. Jag frågar henne hur hennes publik reagerat på Väva Spis:
– Reaktionerna har varit positiva. De internationella kommentarerna har rört sig mest kring de olika tröjorna, medan de svenska främst undrar eller tycker om spisen. Dels om namnet, och dels om själva produkterna. De flesta som kom på vernissagedagen verkade ha en förförståelse för projektet, jag har ju bloggat och instagrammat en del om det under året så kanske hade man försett sig med information.
Namnet då? Väva Spis? Det må låta udda, men namnet är sprunget ur hemslöjdens kärna, förmedlar projektets initiativtagare:
-Det handlar om att ta något man har och skapa något man behöver.
Och Elisabeth fyller på:
– Spisen har följt som en röd tråd eller symbol för mina tankar kring grytan av kulturarv, estetik och ingivelser. Men också för gemenskap kring det hemmanäsa, jag tänker att kvinnorna genom åren suttit just i sina kök och slöjdat. Sen tycker jag även om spisen som grafisk symbol.
Läs mer om projektet Väva Spis här! Det är verkligen ett gediget projekt som Åsa Stentoft och Hemslöjden i Skåne drivit, engagemanget kring framtagandet av produkterna och möjligheten att bredda användningen av arkiven är tydligt och alltigenom fint att följa.
Utställningen finns att se på Hemslöjden i Landskrona fram till 26 augusti, sedan flyttar den vidare. Tanken är att den ska visas över landet, mer information här.