Gott Nytt År 2016!

God fortsättning ända in på det nya året, hoppas julledigheten bjudit på mycket tid för kreativitet och skapande. Här är det en kär syssla dessa sista timmar av året att se tillbaka lite på året som gått utifrån slöjd och hantverkshändelser och även utifrån vad som hänt här på bloggen under året.Det börjar bli en mångårig tradition och jag vet att ni är många som uppskattar årskrönikan, så här tar den nu form utifrån slöjdåret 2015.

Som vanligt har jag hittat en del gemensamma nämnare och punkter som sammanfattar lite av året som gått, och som förhoppningsvis ger dig lite merläsning kring vad som hänt i stort inom området slöjd, hantverk och konsthantverk. Sammanfattat med en hel del länkar för vidareläsning, precis som vanligt, ja, vi kör!

Mattan Caravan i argentinsk ull, Armadillo. (Foto Armadillo)
Mattan Caravan i argentinsk ull, Armadillo. (Foto Armadillo)

Hantverkets ursprung och transparens
Diskussionerna kring hantverket tycks aldrig sluta helt, och jag upplever 2015 som ett år då vi i än högre utsträckning pratar just om behov av regler kring hantverket, eller kanske snarare vrider och vänder på hur hantverksprocessen ser ut. Till och med i utställningsform – Form/Design Center tog täten i en viktig utställning i projektet Den nya kartan exempelvis. Vi efterlyser transparens och gärna lokal kännedom om vem som gör våra grejor, det smittar av sig på att vi i allt högre grad ställer krav. På årets första Formexmässa kom detta upp som diskussion och det satte agendan för en hel del intressanta diskussioner tycker jag. Så här skrev jagbland annat: (inlägget finns här)

Många jag pratat med har oberoende av varandra funderat på om det inte är läge för en tydligare märkning av hantverket, hur och var produkterna är tillverkade. En efterlysning i stil med ”tillverkat i Sverige” för inköparna. En märkning eller stämpel, lite som en checklista när det under korta dagar är mycket som ska falla på plats i det egna sortimentet” Är vi redo för en märkning tror ni?

Det gjorde också att följande inlägg där i årets början handlade om just ursprung, rättvisemärkning, transparens och hantverksskicklighet. Inläggen kom att handla om finska Mum’s mattor hämtade från Kassanastammen i Ghana och australiska Armadillo (bild ovan) som tillverkar mattor i Indien. Under året har många fler sådana här exempel poppat upp och jag tror vi har mer av denna diskussion att vänta av 2016. Bra! Viktigt! Vi har också pratat en hel del om detta under höstens Formfrukostar, se mer om detta nedan.

Uppfinningsrikt och fyndigt hantverk
Året har också bjudit på en hel del knas, spännande uttryck och kreativitet i hantverkets tecken, idéer som sprungit ur en kreativ ådra men som också tagits längre och längre. 2015 var året då världen exempelvis tog Chilly Philly till sina hjärtan, mannen som virkar det mesta i matväg. Nej, det finns nog snart inget som australiska Phil Ferguson inte har virkat i mat- och hattväg.

Pizzahat, någon? (Foto PHil Ferguson)
Pizzahat, någon? Australiska virkaren Chilly Philly har under året tagit världen med storm med sin kreativa virkning. (Foto Phil Ferguson)

Men hantverket i stort har också i allt högre grad letat sig ut på gatorna under året, på allt fler olika sätt. Jag har ju varit runt enormt mycket i landet och pratat om just gerillaslöjden, mitt ämne som blir mer och mer fullmatat vartefter tiden går. I Sverige lär vi se området explodera framöver, jag är säker. Att utttrycka sig med hjälp av sitt hantverk oavsett om det handlar om åsikter för dagen eller något mer långsiktigt är här för att stanna.Uppfinningsrikedomen i att använda ett traditionellt material på ett nytt sätt, eller, kanske snarare hopkopplat med en ny publik och i en ny kommunikationsform gör att evenemanget Street Ceramics kvalar in på årets bästa-lista – att tagga med lera blev något som många gjorde den 24 juni i år.

Ytterligare ett intressant och fyndigt exempel på uttrycksfullt hantverk i gatumiljön står Molly Evans för i sitt projekt Lionel Stitchie. Överblivna möbler i gaturummet kommenteras med citat från Lionel Richielåtar. Extra roligt för oss som var fans av Lionel Richie när det begav sig.

Hello? Is it me you’re looking for? Lionel Richies fraser broderade på övergivna möbler ger förstås projektet Lionel Stitchie, av Molly Evans. (Foto Molly Evans)
Hello? Is it me you’re looking for? Lionel Richies fraser broderade på övergivna möbler på gatan ger förstås projektet Lionel Stitchie, av Molly Evans. (Foto Molly Evans)

Få kan väl dessutom göra annat än bli rörda och glada över Grace Brett som bevisar att ålder bara är en siffra. Kanske är hon dock den äldsta garngraffititaggaren i världen, vad vet jag. Kolla in det här!

Slöjd är politik
Gerillaslöjden har ju för mig under 2015 blivit mer eller mindre min fulltidssysselsättning, vilket jag är ödmjuk och tacksam för – tänk att ni är så många därute som vill höra och veta mer om olika sätt att förändra världen med händerna! (Boken Gerillaslöjd kom ut  i september 2014 och jag ger fortfarande föreläsningar i ämnet, läs mer här!) Årets mantra, precis som förra årets, är just att slöjden har blivit ett verktyg för att påverka, göra skillnad – demonstrera sin åsikt helt enkelt. Detta återkommer jag till när jag föreläser och jag har också gjort ett par inlägg om detta under året, bland annat letat reda på nya gerillaslöjdare; kolla in chilenska Lana Attack om ni missade dem!

Jag fortsätter samla och skriva om exempel på sätt att använda slöjden som metod för att påverka. Också polska garngraffitikonstnären Oleks arbete för hemlösa kvinnor i Indien påverkade mig under året, inte bara för hennes samhällsengagemang, utan förstås också för hennes imponerande virkning. Liksom Somayas slöjdgerillor med avsändare i Somaya kvinnojour, hem för kvinnor utsatta för hedersrelaterat våld och deras sätt att synliggöra deras barn, i den här installationen, som fick vingar under året.

Ett stort antal volontärer hjälpte polska garngraffitikonstnären Olek att färdigställa den virkade utsmyckningen till ett hem för hemlösa kvinnor i Indien, många av dem var medlemmar i Indian crochet community. installationen tog sju dagar att göra. (Foto © Pranav Mehta/St+art Dehli)
Ett stort antal volontärer hjälpte polska garngraffitikonstnären Olek att färdigställa den virkade utsmyckningen till ett hem för hemlösa kvinnor i Indien, många av dem var medlemmar i Indian crochet community. (Foto © Pranav Mehta/St+art Dehli)

Att det finns möjlighet att uttrycka sina åsikter med hjälp av sitt hantverk är något som craftivisten Sarah Corbett arbetar heltid med, på ett mycket framgångsrikt sätt. Under hela augusti och september var hon i Stockholm i samband med sin utställning Gentle Protest på Handarbetets Vänner, och vi hade en hel del möjligheter att arbeta ihop. Det var berikande på många sätt, se mer här och här.

Ett av Sarahs ytterligare exempel, som hon också pratade en hel del om under sin vistelse här, var höstens kampanj #fortheloveof, som hon tillsammans med övriga craftivister globalt genomförde för att visa sitt stöd för decembers viktiga möte för klimatavtal i Paris.

Med hjälp av gröna hjärtan på armen tog många brodöser ställning för klimatförhandlingarna i Paris. Här är initiativtagaren till #fortheloveof Sarah Corbett. (Foto Victoria Sidle)
Med hjälp av gröna hjärtan på armen tog många brodöser ställning för klimatförhandlingarna i Paris. Här är initiativtagaren till #fortheloveof Sarah Corbett. (Foto Victoria Sidle)

Ett viktigt och bra intstrument för hur hantverket kan göra skillnad. Höstens alla fruktansvärda vittnesmål från människor på flykt undan krig fick kommentarer, bearbetning och röster bland annat i dessa starka och viktiga verk, sammanfattat i ett inlägg när verkligheten för flyktingströmmarna började gå upp för oss på allvar, i början av september.  Jag skulle nog säga att det för mig är ett av mina viktigaste inlägg under året, läs här. 

Den här bilden har följt mig under hösten, fyllt mig med hopp och tilltro till att vi tillsammans kan göra skillnad. Det visar brodösen Rebecca Roberts här, liksom en rad andra gerillaslöjdare som använder sina händer för att kanalisera sina röster. (Foto Rebecca Roberts)
Den här bilden har följt mig under hösten, fyllt mig med hopp och tilltro till att vi tillsammans kan göra skillnad. Det visar brodösen Rebecca Roberts här, liksom en rad andra gerillaslöjdare som använder sina händer för att kanalisera sina röster. (Foto Rebecca Roberts)

Och mitt i årets kallaste årstid är det fint att påminnas om detta; den dubbla värmen i ett stickat plagg för den som fryser. Kanske kan du bidra till Hjälpstickan under 2016? Läs mer om denna fina ideella rörelse som finns över hela landet. 

Organisera mera!
2015 har också varit ett riktigt bra år för olika sätt att samverka. Den nya kartan i inläggets topp är ett exempel på hur företag och enskilda aktörer kan arbeta ihop. På ideell basis finns det numera en mängd olika engagemang för hantverket – att göra tillsammans ger stöd och kraft och att organisera sig spontant eller organiserat är verkligen på modet. Detta är något vi i allra högsta grad kommer att se mer av framöver! Här exemplifieras denna samverkan med The Craft Lab, Dye it yourself och Monthly Makers – det finns naturligtvis fler, du är kanske med i något? Hör av dig till mig och berätta! Jag tror att det är genom samverkan i sakfrågor eller i görande som vi kommer att organisera oss mer framöver, politiskt, samhällsengagerat eller kreativt.

Hantverk och teknik
Nja, det är kanske en något missvisande rubrik, men jag gillar att det ändå finns nya sätt att vrida och vända på hantverkstekniker och hantverksmaterial – och låta dem anpassas och spela med i samtidens och framtidens behov av utveckling. Jag tänker exempelvis på det här projektet som låter spela in ljudet av korsstygn. Och kankske ännu viktigare ur samtidssammanhang, en cykelhjälm gjord i trä. Men mest av allt kanske jag ändå gillar samarbetet kring hur wikipedias artikel Magna Carta här blev broderad… imponerande, eller hur?

Jag tror att det finns mycket potential i detta ämne, mycket forskning sker på ämnet och jag ser att framtiden kommer att behöva blanda in hantverkskunnande i teknik på ett ännu mer handgripligt sätt. En mycket spännande utveckling som jag följer.

Magna Carta, broderiet är 13 meter långt och har en rad olika händer som avsändare. (Foto Joseph Turp)
Magna Carta, broderiet är 13 meter långt och har en rad olika händer som avsändare. (Foto Joseph Turp)

Hantverksbonanza
En av mina viktigaste drivkrafter är nyfikenheten kring det riktigt goda hantverket. Hur det kommer till, varför och i vilket material, i vilket sammanhang och på vilket sätt det presenteras. Jag blir som allra gladast när jag inte bara får titta på hantverk och slöjd, utan också får möjlighet att prata med eller få veta mer om processerna bakom. Detta har slagit mig mycket under året, då jag fått mycket frågor om mina egna ingångar i bloggandet inte minst. Några extra speciella hantverksögonblick 2015 är dessa; Eva Davidssons fantastiska mix av svenskt dräktbruk och japansk hantverkstradition i utställningen Ishô-dräkt på Konsthantverkarna, där inte bara kunskapen om själva teknikerna och bruket lyste igenom, utan också lusten att prova, nyfikenheten och experimentlustan.

En av årets finaste utställningar, Eva Davidsson mixade japanskt och svenskt dräktbruk i en mycket fin blandning, på Konsthantverkarna under hösten. (Foto Kurbits)
En av årets finaste utställningar, Eva Davidsson mixade japanskt och svenskt dräktbruk i en mycket fin blandning, på Konsthantverkarna under hösten. (Foto Kurbits)

Jag tänker också tillbaka på utställningar med Julia Gamborg Nielsen och Thomas Lissert i varsin utställning på Designgalleriet, på Karin Ferner på Leksands Kulturhus samt på Inger Johanne Rasmussen på Sven Harrys i Stockholm – för att nämna några konkreta nedslag i utställningsvärlden, ytterligare fler finns exempelvis i Växjö konsthall i samband med att Hemslöjden i Kronoberg fyllde 100 år. Lina Sofia Lundins Permanent Investigations på HV Galleri blev också ett viktigt besök, liksom Tor Cedermans och Maria Högbergs Hjärnsläpp i november. Att små och stora instiutioner fortsätter att visa slöjd och hantverk är viktigt och jag hoppas att fler instanser gör så framöver, utbudet är stort och behovet av utställningsytor växer. Jag slår gärna ett slag för fler aktörer – det finns så ofantligt många begåvade slöjdare därute!

Jag har fått möjlighet att träffa en uppsjö högklassiga hantverksmässiga superstjärnor under året och skulle vilja ägna ännu mer tid åt att se utställningar, höra dem prata, diskutera hantverk och produktion med dem.

Superslöjdaren Karin Ferner gör inte utställningar alltför ofta, men 2015 var året då hennes verk visades i stor skala i Leksand. (Foto Johan Bondjers)
Superslöjdaren Karin Ferner gör inte utställningar alltför ofta, men 2015 var året då hennes verk visades i stor skala i Leksand. (Foto Johan Bondjers)

Och det är också något jag bitvis faktiskt fått göra under hösten. Tillsammans med Stefan Nilsson har jag dragit igång något vi kallar Formfrukost, där vi bjudit in en slöjdare, hantverkare eller formgivare som vi är nyfikna på till Scandic Anglais i Stockholm för ett samtal över en frukost. Vi står för innehållet på scenen och Anglais bjuder på frukost. Mötet med dels våra gäster, dels med den entusiastiska publiken (tack alla ni som varit med oss!) bevisar att behovet av att prata om material, produkter, framtid för hantverket, design, produktionsvillkor med mera är enormt! Vår sista tisdag i den här serien är 12 januari, då redaktionen bakom den hyllade tidningen Hemslöjd gästar oss. Var gärna med, mer info här!  

Kurbits
En hel del har också hänt kring bloggen under året, vilket är mycket roligt att kunna konstatera. Jag arbetar ju som sagt heltid med slöjd och hantverk som skribent, föreläsare och moderator numera och skriver så mycket jag hinner här på bloggen. Under sommaren resulterade det i att själva bloggen blev till utställning där hälsingegården Träslottet bjöd in mig att göra en sommarutställning i Arbrå, med utvalda inlägg genom åren, samt av mig utvalda föremål. Kurbits på Träslottet blev en riktig succé, mycket tack vare alla fantastiska slöjdare som jag fick visa föremål av förstås och på grund av det stora intresse som besökarna visade, tack alla som hört av sig med kommentarer och tankar. Min man Anders har gjort en film från utställningen, se hur fint det var!

Under nästa år kommer bloggen att dyka upp i ytterligare utställningssammanhang, men det får jag berätta mer om först nästa år, håll utkik! Ytterligare ett kvitto på att bloggen och mina ämnen blomstrar är att Kurbits för andra året i rad finns med på kommunikationsbyrån Cisions lista över de tio mest populära inredningsbloggarna, i år klättrade Kurbits till plats sex! Väldigt roligt och hedrande.

Fler samarbeten kring slöjden och hantverket är på gång inför 2016, årets många spännande projekt har bland annat resulterat i ett roligt projekt med Nordiska museet, se här och här, och fler projekt av denna kaliber är i sin linda, jag ser fram emot att berätta mer om allt framöver – håll ut!

Gott nytt 2016!
Jag ser nästa år an med tillförsikt, framförallt eftersom ämnena kring det handgjorda skapandet aldrig slutar förbluffa, inspirera och förvåna mig. Jag har en mängd ämnen som jag ser fram emot att få följa upp lite extra, vara med och utveckla och framförallt utforska mer. Jag tror att vi nästa år pratar ännu mer upcycling och gör det själv, kanske gör vi på nya sätt, i nya grupper och tillfälliga konstellationer. Makerrörelsen pratar om Do it with others och Hemslöjdsrörelsen har påbörjat projektet Do it toghether. Här finns många spännande ingångar att utveckla vidare tänker jag. Ett av årets mest spännande projekt, som jag har förmånen att följa är Hjalmarsson Stockholms skoworkshops, där ryske Rustam Aduykovs skomagi inspirerar. Jag har också haft förmånen att få prata görande med Cilla Robach, samt läst hennes fantastiska bok på ämnet, vilket jag tänker mig kommer att resultera i ytterligare spännande sammanhang 2016.

Skohantverk av ryske skomakaren Rustam Adyukov. (Foto Hjalmarsson Stockholm)
Skohantverk av ryske skomakaren Rustam Adyukov. (Foto Hjalmarsson Stockholm)

Avslutningsvis kan jag inte låta bli att länka till mitt absolut populäraste inlägg under året – oj vad ni gillade dessa sneakers! (bild i inläggets topp) Vi är många som går igång på udda, skickligt, färgstarkt, traditionsenligt, annorlunda mönstring, färger, material. Att pärl- och stygnklädda gympadojor passar oss 2015 råder det inga tvivel om. Jag gillar’t!

Ett riktigt fint avslut på 2015 önskar jag er nu, samt en riktigt bra start på 2016. Tack för i år! Ni är många som hör av er och berättar om era egna arbeten, tankar och processer – jag uppskattar det enormt! Fortsätt berätta era slöjdhistorier för mig! Ni är också många som hör av er med pepp och hurrarop, tack för alla snälla kommentarer, engagerade och inspirerande tankar ni delar. Jag har under året börjat instagramma allt mer, vilket också är mycket roligt med det mer direkta formatet, följ mig gärna där! @kurbitsmedia heter mitt konto. Tack alla som engagerar er där också. Tack för i år helt enkelt – på återhörande 2016! Jag pausar ytterligare ett par dagar och kommer igång med nya inlägg efter helgerna.

2 comments

  1. Så mycket spännande, kul och bra! Tack för sammanfattningen Frida, ser också fram emot vad det nya året kommer att bjuda på 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *