Det börjar förstås dra ihop sig med klapparna, men här är ett fint tips att önska sig eller att ge bort om det hinns med. Boken Sticka sjalar, halsdukar och lite till av Erika Åberg. Nu är jag ju som ni kanske vet ingen stickare, men jag läser stickböcker ändå. Speciellt om de är välgjorda och skrivna med ambition att förmedla något kring hantverket i stort. Och så jobbar ofta Erika.
Det vet jag inte bara på grund av resultatet i den här stickboken, jag känner Erika väl, vi arbetar ihop i olika projekt kring det handgjorda skapandet. Och just därför läser jag den här boken, för jag vet få som brinner så mycket för stickning och kunskapsspridande kring stickning som Erika, och jag vet (nästan) inte heller hur ett möte skulle se ut om det inte vore en stickning inblandad, hon har alltid något pågående i väskan, ofta i just dessa ljuvliga modeller eller färger i gång. Hon är alltså den mesta stickaren jag känner och hon är väldigt engagerad i sitt hantverk. Jag blir dessutom väldigt inspirerad att själv komma igång, jag kommer på mig själv att tänka ”men, hur skulle det vara om jag gjorde en sån här? Eller den här?” En bra känsla, lite adrenalinpåslag förenat med förväntan – ni känner säkert igen den.
Det här är Erikas andra stickbok,( se här) här är hon själv bakom utformningen av plaggen; sjalar, halsdukar och kragar. Hon står därför också förstås bakom alla beskrivningar och berättar också en hel del om de material hon använder i boken, ull, alpacka och lin, samt hur du sköter dina stickade plagg. Det här är inte en grundbok i stickning men här finns ändå lite tips och tankar kring provlappar, garnval, montering, verktyg och efterbehandling.
Och på det följer sedan de 22 beskrivningarna – halvvantar, linsjal, näverstickad halsduk, näverkage, alltidvantar och halvvante, sotarmössa, revlingar. Det är en relevant och tydlig bok som är vackert uttänkt, de vackra bilderna, tagna av Malin Nuhma, visar också ett inspirerande Gotland där Erika bor, med inslag av både ett och annat får och en alpacka i miljö så att säga.
Närheten till materialet är påtaglig i dubbel bemärkelse – både i redovisningen av djuren och garnet och Erikas omsorg i stickningen. Det här är en fin bok, fylld med inspirerande modeller att sticka själv, till dig själv eller till någon du tycker om – sätt igång vetja! Jag avslutar med Erikas egna ord, som säger mycket om den ambition hon har av att inspirera och lära ut. Och att ta på allvar.
Det kan verka trivialt. Bara en halsduk liksom. Ett par halvvantar och en mössa. Inte så noga. Men alla som handarbetar vet att det är just vad det är. Noga och allvar. Inget förspillt eller i onödan. Men att det är noga och allvar betyder inte att det inte ska vara roligt. För det är det. Stickning är som livet, allt på en gång.
