Flera i mitt nätverk har uppmärksammat mig på att det här är en viktig och sevärd utställning, många röster har hörts om ingångar i Den nya kartan som vanligtvis inte inte görs eller diskuteras. Jag var i Malmö för ett par veckor sedan och hade då möjlighet att själv kort besöka Form/Design Centrum och då alltså också utställningen Den nya kartan. Och kan kan inte annat än hålla med. Om hantverk, produktionsvillkor, hållbarhet, samarbeten, nya försörjningsmodeller och formgivning är något som är viktigt är det här en viktig utställning för dig.
För här provar man inte bara på nya konstellationer och nya samarbeten, 24 formgivare har förts ihop med 24 tillverkare, här utprovas också en ny modell för samarbete. Det tycker jag är en av de viktigaste ingångarna. En ny samarbetsmodell. Curatorn Jenny Nordberg skriver att modellen handlar om att ta gemensamt ansvar för att bibehålla den produktion som finns. Och det görs på ett nytt sätt: Den nya kartan bygger på att båda parter – tillverkare och producent – går in med samma insats och därför också delar lika på vinsten:
Modellen syftar också till att hitta en mer rättvis ekonomisk fördelning mellan formgivare och tillverkare. Den royaltyfördelning som ofta förekommer inom designvärlden bygger enligt många på ett föråldrat synsätt. Fördelningen fungerade bra när produktionsvolymerna var omfattande och den storskaliga industrin blomstrade. Det vi nu behöver är en modell som är mer anpassad efter dagens produktion som i större grad består av fler serier med färre tillverkade exemplar.
Den nya kartan har producerats av Form/Design Center och curatorn Jenny Nordberg och har också som syfte att visa på den potential som finns och att det är fullt möjligt att tillverka och producera lokalt. En ny modell och en närprincipsmetod alltså. Det är också en utställning om lokal produktion, något som har blivit mer och mer aktuellt för oss på senare år. Ecocraft i Jönköping var tidiga på temat, redan 2009, här är mer fokus på själva formgivningen och tillverkningsprocessen, men det lirar i samma anda. Också här uttrycker sig Jenny Nordberg utmärkt när hon förklarar:
Den Nya Kartan är en nulägesbeskrivning av möjligheterna med lokala samarbeten i en tid då många tror att svensk produktion är död. Är det möjligt att de prylar, möbler och objekt vi konsumerar också skulle kunna produceras lokalt? Eller ska vi fortsätta skicka containrar fulla med smörknivar hit från andra sidan jorden? Finns det någon tillverkningskompetens kvar här i Sverige och Skåne, eller har den kunskapen gått förlorad? Att platsen och deltagarnas hemvist är Skåne är ett medvetet val för att visa styrkan i vad en så geografiskt begränsad plats kan åstadkomma. Även utställningsarkitekturen är förankrad i Skåne. Stora delar av podieformationerna är indränkta i olika ”marinader” som tillverkats av typiskt skånska råvaror såsom kalk, raps, rödkål, alger och blåhallon.
Alla föremål som tillverkats till utställningen finns också att köpa i Den nya kartans webbshop. Utställningen öppnade alltså för ett par veckor sedan, skynda dig till Form/Design Center om du har möjlighet, fram till 15 november har du tid. Men inte nog med det, Den nya kartan kommer också att visas på Nationalmuseum i Stockholm och på Vandalorum i Värnamo framöver.
Det här är en sevärd uppelvelse, men inte endast ur estetiskt perspektiv, den väcker frågor som vi behöver diskutera i större utsträckning just nu. Tidigare har vi sett liknande exempel på just distributionsekonomi och sätt att omfördela och omstrukturera de kreativa produktionerna, i samband med den här utställningen nämns också projekten Örnsbergsauktionen, The Last Edition och The Fifty Fifty Projects, alla tre mycket bra exempel. Det här inlägget presenterar främst Den nya kartan som teoretisk bas och som ett sätt att arbeta vidare med tankeprocesserna.
I ett nästa inlägg kommer det mer om de faktiska samarbetena som skett, främst sett ur ett av de 24 exemplen. Håll till godo!
Bilden i inläggets topp: Louise Hederström + Studio Carina Grefmar