Jag träffade keramikern Eva Zethraeus i Göteborg för en tid sedan. Vi påbörjade en intressant kontakt redan under min tid på Konsthantverkscentrum, där hon bland annat finns med i nätbutiken, se här, och jag gjorde också en intervju med henne här, där hon pratade om just möjligheterna att sälja sin keramik via nätet bland annat.
Att få besöka henne i sin ateljé på Konstepidemin stod därför högt på agendan när jag var i Göteborg, det var verkligen ett roligt möte.
Eva berättade att hon främst arbetar med porslinslera, dels är den ljus i färgen vilket passar hennes sätt att arbeta med glasyrer, dels bjuder den på visst motstånd men passar därför henne i arbetet med de organiska i viss mån elastiska formerna som växer fram allteftersom.
Hon berättar för mig att hon bland annat drejar fram sina skulpturer, hon arbetar på dem, låter de vila, vänder på dem och återkommer till dem. Processen att färdigställa skulpturerna tar tid, upp till många månader:
Jag arbetar i porslinslera, en väldigt plastisk lera och använder mig av traditionella drej- och byggtekniker. Genom ett konstant upprepande av mindre drejade former bygger jag större, komplexa former. Varje ny skulptur tar avstamp från den förra.
Inspirationen hämtar hon bland annat i de riktigt små sakerna i naturen, kristaller, fröer. Och så arbetar hon mycket med växter och djur i sina motiv, tanken drar åt havsbottnar, koraller och djur som lever i sandgömmor långt under ytan. Eller som tittar fram precis ovanför vattenytan. Kanske är det också hennes experimenterande med de blåa nyanserna som gör att associationerna går till havet. De torra glasyrerna och hur de ska kombineras har hon arbetat med sedan hon gick på HDK, hon gick ut 1998 och har experimenterat sedan dess. I sitt glaseringsrum, där hon glaserar varje onsdag, sker magin.
Hon beskriver processen både som läskigt och svår, utifrån noggranna anteckningar från tidigare glaseringar följer hon upp sina blandningar och provar sig fram. Glasyren kommer inte fram förrän hon bränt skulpturerna och hon säger att det fram tills glaseringen finns ett mått av frihet kvar – när den processen sätter igång går inget att ändra och då sker magin helt av sig själv utanför hennes kontroll.
Men hon konstaterar också att det förstås finns en stor nyfikenhet i att ta fram dem och studera slutresultatet.
Ytterligare något som är fascinerande med Evas arbete är hennes inblandning av de olika metallerna hon använder, hon berättade att en av anledningarna till att hon började använda metallerna, exempelvis platina, var att skulpturerna blev än mer skulpturer i sitt utförande, med ett så kallat ädelt material (jo, alltså dyrbarare i sitt material helt enkelt).
Numera är hennes arbete så etablerat och grundat att det kanske inte behövs av den anledningen, men hon gillar ändå kontrasten, hon nämner det som att det ger en extra dimension till ytan och skulpturen.
Eva har utställningar både i landet och utomlands, hon arbetar med offentliga utsmyckningar och finns också representerad på Nationalmuseum och Röhsska. Se mer av hennes verk på hennes sajt. Och får ni möjlighet att besöka henne i sin ateljé, de har öppet hus på Konstepidemin nu och då – ta den, hon har mycket spännande att visa och berätta!
