Projekt Arkipelag hyllar tid och kvalitet

Det här är ett utställningstips till alla er som har vägarna till Kulturhuset och Lava i Stockholm de närmsta dagarna. Missa inte den i våras utexaminerade Frida Nordenlöw, som gått Sätergläntans utbildning med inriktning mot stickning. Jag träffade Frida och andra elever vid skolan när jag var där i våras och föreläste. En hel del intressanta diskussioner föddes, bland annat minns jag väl hur frågor som denna utställning tar upp var på tapeten också där.

Utställningen har sin inramning i den stockholmska skärgården, den heter Projekt Arkipelag, och behandlar genom stickade plagg frågor som konsumtion, kvalitet, tid och kärlek. Jag har fått fint material av Frida, bland annat delar av de tankeväckande texter som är en del av utställningen. Parallellt med den barndomsskildring av segling och skärgårdsliv låter hon det växtfärgade garnet i ull växa, nyanserna är hämtade från arkipelagen och tankarna om garnet, stickningen och kärleken till materialet växer fram också genom hennes texter:

”Lavarna på skärgårdens klippor, med sina lågmält intensiva färger och sin tålmodiga struktur, har behövt lång tid för att hitta sitt fäste och för att växa. Klipporna har behövt ännu längre tid på sig att skapas, formas och slipas av is och vågor. Havet har all tid i världen. De här plaggen består av tusentals maskor. Timmarna som jag har lagt ner är oräkneliga. En vanlig uppfattning är att det är orimligt att lägga ner så mycket tid på ett plagg. Tvärtom, menar jag. Låt det ta sin tid. Det lönar sig i längden. Stickade plagg som dessa kan hålla i generationer. Vem bestämmer att det inte finns tid? Att tiden inte räcker till för kvalitet? Om vi inte får lägga tid på det som är viktigt, hur ska vi då använda vår tid?”

Oerhört fint formulerat, jag återger hela hennes citat. Vid våra diskussioner i våras nuddade vi flera gånger vid just tiden och kvaliteten. Hur ska man kunna sälja sina produkter till ett pris som är rimligt med arbetsinsatsen i åtanke, var också en fråga då. Att uppmärksamma omgivningen på just vad handgjort är och kan vara tycker jag är en väg att gå, precis som Frida här är inne på. Självklart är det inget som inbringar försörjning på ett bräde, men mycket är vunnet genom att påbörja diskussionen från flera håll. Från utställningsrummet exempelvis. Gå och se utställningen i helgen om ni kan, den slutar på söndag.

Och avslutningsvis citerar jag gärna Frida igen, på temat konsumtion, kanske som ett svar som hon i våras inte hade helt formulerat för sig. Nu är hon utexaminerad och på väg in i yrkeslivet – följ henne, det här är lovande!

”Konsumtion är att välja. Vi kan välja utan eftertanke. Vi kan välja mycket, genast och med snabb leverans. Om det nu är så att vi vill ha kläder som är enkla att få tag i, som köps och slängs utan tanke på produktionsvillkor, material och miljö. Vi kan också välja med tid och kärlek. Vi kan gå ett steg längre och se behovet i ett större sammanhang. Vilka funktioner ska plagget fylla, ska det pryda, värma eller skyla? Att välja sina kläder väl kräver mer eftertanke än att konsumera i stundens ingivelse.”