I allra sista stund tipsar jag om den fina utställningen Väv, på Nordiska museet. Jag var där förra veckan och blev glad, inspirerad och lite tagen. Tiden har inte räckt till, en bokmässa kom exempelvis emellan, men här kommer iallafall en förhoppning om att ni som inte varit där och är i närheten tar er dit – i helgen.
För det är så det ligger till, utställningen avslutas i helgen. Och det görs med en vävfestival – kolla in hela söndagens program här. Annika Ekdahls föreläsning går ju inte av för hackor exempelvis.
Jag tog mig iallafall äntligen tid att se utställningen förra veckan, och är glad att jag gjorde så. Utställningen är ett samarbete mellan Nordiska museet och Svenska Hemslöjdsföreningarnas Riksförbund, givetvis eftersom hemslöjden firar jubileum i år.
Nordiska museet har enorma samlingar – 1,5 miljoner föremål, varav 1/3 textiler (!) – som man förvisso verkligen botaniserat i, med utsökt vackra exempel som inramning till utställningen. Dessutom visas delar av Lilli Zickermans enorma samling fotografier här, från resor hon gjorde mellan 1910 och 1931 för att leta textil slöjd i landet. Lilli Zickerman grundade ju hemslöjdsrörelsen, så det passar sig ju väl i sammanhanget.
Men det är främst utställningens samtida fokus som gör mig glad. Här finns levande berättelser från engagerade utövare om vad vävningen spelar för roll idag. Här finns samtida tolkningar av gamla tekniker, gjorda av studenter från utbildningar på Sätergläntan, HV Skola och Konstfack. Och deras arbeten är minst sagt uppseendeväckande. De får också ta mycket plats i själva utställningsrummet.
Men hjärtat, kärnan, i utställningen är de många uppställda vävstolarna. Här får man prova på olika tekniker, det går att hyra en vävstol per timmar, eller prova på med hjälp av kunnig personal. En rad olika ingångar till vävningen finns alltså möjliga – och det är väl så man ska ta hand om detta urgamla och samtidigt livsviktiga hantverk. Det är ju inte så att vi inte nyttjar vävda tyger precis, även om det är färre och färre som kan hantera en vävstol. Den insikten drabbar en handgripligt i utställningen och det tycker jag är bra. En ytterligare del i utställningen visar också upp allt det vackra som går att göra. Och jösses vad det är vackert!
Nå. Skynda skynda ni som kan. Och för er andra finns här ett antal bilder som kanske ger er en känsla av den inspiration och framåtanda jag kände.
