Kurbitsvänner vet att Elisabeth Billander är en av mina favoritkeramiker. Jag har skrivit en del om henne redan, hon gick ut HDK Göteborg ifjol, är aktiv i sin ateljé i Göteborg och har redan börjat göra sig ett namn. Hon är aktuell inte bara i Konsthantverkarnas jubileumsutställning, som jag skrev om förra veckan, hon har också en installation med på Konstslöjdsalongen på Röhsska och en i utställningen på Landskrona museum.
Häromdagen tilldelades dessutom Elisabeth Billander ett stipendium av Konsthantverkets vänner i Göteborg, för sitt experimenterande arbete. Det följde med en intressant motivering som beskriver en del av den direkta tjusning som finns i hennes arbete. Nyfikenheten över materialets beskaffenhet och framförallt undersökandet av detsamma:
Billander har skapat ett eget och personligt arbetsområde inom svensk keramik som i juryns ögon är unikt – och mycket modigt. Det består av en väl balanserad blandning av något helt grundläggande keramiskt, kombinerat med ett intellektuellt undersökande av de valda materialen, deras värde, status och historia. Billander öppnar våra och andras uppfattning om hur keramik kan se ut 2011, och det med ett öppet förhållningssätt som är angeläget för utvecklingen av området keramikkonst. Hennes arbete är direkt, intuitivt och grundligt analyserat efter tydligt uppställda mål. Det visuellt starka slutresultatet är meningsfullt och överraskande friskt och nyskapande i sitt formspråk. Billanders experimenterande arbete förtjänar stor uppmärksamhet.
Elisabeth Billanders lampor finns numera också att se och köpa på Eskilstuna konstmuseum, ni som har ärenden dit. Jag vill ha minst flera stycken, och kollade in några av dem på Konsthantverkarna förra veckan. En dag så…