Plötsligt är står det att läsa om handens arbete och revolution både här och där. Jag har skrivit om ämnet med olika vinklar, här, här, här och här bland annat, men nu är det mer på tapeten än länge.
Läste med nöje söndagens artikel om Virknålens revolution i DN, där också Malin Vessby slår fast att fler och fler stickar för att förändra världen. Craftivism (Craft + Activism) har plötsligt blivit ett ganska välkänt fenomen, vilket förstås är roligt. Artikeln tar upp en rad bra exempel på människor som genom handarbetet vill göra världen till en bättre plats, bland annat den danska konstnären Marianne Jorgensen rosastickade stridsvagn, Ulrika Erdes, som broderar korsstygnsklotter på säten i kollektivtrafiken och Stephanie Syjuco som virkar märkesväskor.
Speciellt intressant läsning tycker jag Otto von Busch innebar, som kallar denna hantverksfeminism för den tredje vågen – den som istället frö att ta avstånd från hem- och handarbetet vill uppvärdera och återta den. Han gör också jämförelsen mellan sjuttiotalets revolutionsideal och idag på följande sätt;
Kanske är den främsta skillnaden mellan nu och då att crativismen inte är politisk på det sätt som vi förknippar med 1968, med gatuprotester, plakat och demonstrationer. Craftivismen vill bygga upp och skapa nytt, inte bryta ner. Den tar inte avstånd från samhället utan består av mikroutopiska projekt.
Är inte det bra formulerat så säg? De mikroutopiska projekten tycker jag säger mycket om hur vi ser på vår samtid – förändra i det lilla för att vi inte tror oss kunna överrösta allt annat brus? Ta tag i konkreta små projekt som vi ser skillnad i på en gång för att vi inte tål att vänta ut större helheter? Tja, vad tror ni?
Läs hela artikeln här såklart, den innehåller mycket annat av intresse också, bland annat om hur nätet blir craftivisternas främsta redskap att nå ut och samverka, liksom om Sabrina Gschwandtner och Masquerade.
1 comment