Ära vare gud i höjden detta har jag gjort i slöjden. Ja, det är faktiskt sant. I en frenetisk släng- och rensningsvåg i lådor som mina föräldrar hittat på sin vind tog jag mig an min…barndom. Fyra kartonger skulle bli avsevärt färre. Jag blev lite rörd över alla föremål jag gjort själv – och sparat. Uppenbarligen har ju dessa saker betytt en del för mig, eftersom jag valt att spara dem till eftervärlden så länge.
Men allvarligt, vad är det för nåt? Kolla in noga – en ganska medioker trähylla, ett förvisso gediget och inte så snett, träskrin, ett pennfodral i skinnteknik och en slags gympaväska. Och visst är jag väl inte ensam om att tycka att någon vettig slöjdlärare skulle ha tagit lödpennan ur min hand innan det gick för långt?
Jag hoppas vid min gud att man inte behöver göra sådana här föremål fortfarande? Jag vet iallafall goda exempel på att en revolution håller på att rocka loss skolslöjden. Inte en dag för tidigt, för det här var ju knappast en upplyftande samling av handen gjorda saker. Till alla tappra slöjdlärare där ute (ja speceillt du Lena!) – ni som håller huvudet högt, sätter kreativiteten och uppfinningsrikedomen högst – kör hårt, jag hejar på er!
Så härligt men också förfärligt!
Jag har precis varit syslöjdsvikarie i två veckor. En helt ny erfarenhet kan jag säga. Jag kan kan berätta att man fortfarande använder exakt samma papper när man tar symaskinskörkort som jag gjorde -93 och så syr man likadana slöjdpåsar. Kalikå-djur är ett annat bekant inslag. Sexorna sydde dock lite fina kläder; munktröja, tunikor och kjolar.
När jag var inne och tittade i träslöjdssalen så såg jag bekanta slöjdföremål som stora insekter av trä målade i grälla färger och med grov ståltråd som ben och antenner.
har tre söner…med 14år mellan yngste och äldste, sakerna som kommit hem ser likadana ut som på din bild, bara motiven från lödpennan som är annorlunda.
Vilken härlig blogg, det är alltid lika roligt att hitta nya!
Själv har jag slängt bort lödpennorna i min slöjdsal och när eleverna frågar efter dem säger jag att de är trasig. Vilket iofs är sant, men jag säger aldrig att det inte kommer att komma in några nya i salen. Jag ogillar dem skarpt!
Visst blir det en del traditionella föremål tillverkade av mina elever helt klart, men det jag verkligen försöker förmedla till dem är att det ska vara lustfyllt att slöjda!
Tack Maria! Roligt att läsa din blogg också!
Det glädjer mig att lödpennan är ett minne blott – traditionella saker kan man ju alltid få göra tycker jag, det är mer materialval och modeller och sånt som känns lite beige i min samling ovan…
Förmedla lusten vidare! Det var inget vidare sånt i mitt fall.