Jag visste det! Både en och två gånger har jag varit på Formex, den återförsäljarmässa som i januari och i september varje år bestämmer hur utbudet i landets inredningsbutiker ska se ut. Och det finns också ett skäl till att jag redan i denna tidiga fas av Kurbits historia nämnt mässan i text. Här visas vad som är på gång – årets trender och mode – och det är roligt att se. Alla är på plats, alla inredningstidningar skriver och alla affärer köper in. Punkt slut.
Vid varje besök har jag dock gått där bland glammiga trendiga montrar, minimalism och raka linjer, gläns, lack och flådighet. Och på något sätt tyckt att det är dumt eller konstigt att det inte i högre grad tittas på det explosionsartade, sprakande formspråk och de färger vi har här hemma liksom inbäddat i vår formhistoria. Handens kunskap och tradition går ju att göra hur rolig som helst. Och visst, Formex har vid några tillfällen gjort lite tafatta försök att ge sig på slöjden – för ett par år sedan hette en utställning Rebellslöjd, något år efter det var temat belägring (något som för visso blev oerhört skumt också tematiskt, ”huka vid lägerelden” är inte vad jag riktigt tänker på när jag hör ordet. Men däri fanns lite slöjd också)
Jaja vad är min poäng? Det här – nu till hösten har Formexmässan tema Celebrating traditions (okej, det svenska språket räckte inte till för att sätta tema, men ja, jag köper det på grund av innehållet). Så här skriver man i sitt utskick:
Vi erkänner. Vi är lika skyldiga som alla andra. Vi har stirrat oss blinda på utlandet: vad gör de, hur gör de det, hur minimalistiskt svart kan det bli? Men nu vänder vi oss inåt istället; vi längtar efter ting med historia och personlighet. Det som är handgjort är unikt och gediget, och den omsorg som lagts på det gör inte bara tinget mer hållbart utan också att vår känsla för det växer. Den senaste tiden har vårt hantverksarv fått ta mer plats. Smalt nischade hantverksbutiker frodas och många av våra unga formgivare har gått tillbaka i historien för att gräva där de står, så att säga. ’Handgjort’ och ’nordiskt’ är ledord 2008.
Va? Va? Jag har sagt det förr och jag säger det igen, slöjden är het! Nu har också etablissemanget fattat och det är glädjande att slöjden nu under hösten säkert kommer att nå ut till de stora massorna, eller åtminstone till de stora förståsigpåarna med medialt inflytande.
För om man får tro Formex programförklaring för mässan i augusti så är det just folkdräkten, kulturarvet, hantverkstekniker som knyppling, vävning och broderi som står i centrum. ”När nyskapande utländska formgivare också inspireras av de färger, mönster och symboler som går igen i både vår och deras folklore, så måste det betyda att vi är något på spåren.”
Aaah det är så ljuvt att kunna säga det! Här kommer det: Vad var det jag sa?
Eller hur?
Blir en självklar nyhet i kommande nummer av Hemslöjden!
Fantastisk tjusig och intressant sida, förresten! Blir djupt imponerad!
Kram!
Hej! Vill bara säga från Formex kontor (ett alldagligt skrivbord placerat i Älvsjö) att jag efter två dagars trendspaning i London kan konstantera att även på den brittiska desigscenen blickar man just nu bakåt till sina egna traditioner och rötter. Känns kul att trenden känns större än nordisk! Kram Maria, projektledare Formex
Glada roliga nyheter! Vad häftigt att trendspana i London, och ännu häftigare att spaningen resulterar i slöjd – kanske också internationell sådan? Ser verkligen fram emot höstens mässa, lycka till och ha så roligt under arbetets gång, gissar att du (trots trist skrivbord!)trivs på jobbet?! /f